Sammanfattning: nordsjön, strand, färger, en älskande storfamilj och två tokhundar.
Jag börjar förstå varför man pratar om färgerna vid Danmarks västkust. Jag har aldrig sett då många blånyanser en kväll i augusti. Himlen, havet, stranden - allting går i blått.
eller gult och guld.
Kvällarna på stranden blev min favorittid. Den salta luften, havets skiftande uppträdande - helt blank till vita skumvågor-, färgerna, den mjuka blöta sanden att gå barfota på. Jga kommer att återvända till Nordsjön, det är säkert.
Också hundarna Nala och Ballou älskade havet, det sprang som tokiga efter bollar som vi kastade ut i havet. Till slut kunde båda hundar simmar. De var helt lyckliga när vi var på stranden.
Till allt detta kom en underbar storfamilj bestående av mellan 8-10 personer, antalet varierade lite olika dagar. Carmens familj gillar mig och jag gillar dem stort. De är så underbart tyska, visar generositet och artighet. Det slog mig ibland är att de är beroende av varandra på ett bra familjärt sätt, hjälps åt med vardagsbestyren, visar sin tillgivenhet. Jag har vant mig vid det svenska sättet - klarar allting själv, visa inte för mycket känslor. Har också sett det förhållningssättet som bra för självkänslan. Men jag funderar: vi behöver kamske båda sätten för att vara starka i ett sammanhang. Bra för mig att jag har min familj i båda länder!
Igår kväll var Camilla och jag på MammaMia i Globen och såg den engelska versionen av musikalen. En toppupplevelse!
Vi tillsammans med några tusen till stod och klappade takten till Waterloo som framfördes av hela ensemblen, det kändes som om adrenalinet hade nått hårtopparna. Lite av ett lyckorus - underbart!
Idag har jag fotsatt med landningen i Sverige, lite tvätt, lite städ, lite bildredigering och minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar