Det regnar. Balkondörren står öppet, det trummar på räcket och det är äntligen svalare. Det har regnat hela eftermiddagen, det ger tid till eftertanke.
Jag börjar förstå att jag börjar läka, tillfriskna. Jag hade under ganska lång tid förträngt att jag var nära en utmattning, det var viktigare att slutföra arbetet. Mitt beslut att gå i pension var rätt. Det är enda sättet att bli frisk igen och bygga upp kraft för livet.
Igår var Kerstin här tillsammans med Kaisa som jag inte har träffat på ca 20 år. Kaisa arbetar idag som specialist i neonatalvård och har familj och två barn. Dessutom bor hon sedan ett år nästan granne med mig, men jag hade inte ork att hälsa på henne. Inte lätt att hitta en förklaring, som tur är bjöd Kaisa på : men vi arbetar också jättemycket.
Jag är tacksam för möjligheten att kunna gå i pension ett år innan jag fyller 65 år. Jag ska ta vara på denna möjlighet, jag ska sluta med att styra upp livet, jag ska för omväxlings skull låta livet leda mig. Det låter flummigt, men det handla just nu om att vara still och känna efter. Vad vill jag? Det känns helt ok att inte hela dagarna vara duktig och göra vettiga saker. Det är härligt att läsa mitt på dagen, fast jag borde tvätta fönstren, för det gjorde jag inte i höstas och inte i våras. 
Det känns också jätteskönt att i lugn och ro beundra blommorna på balkongen, tänk vad naturen skapar!
Snart har allting blommat färdigt, då kan jag kanske tvätta fönstren.
Ett annat exempel: när jag kom från affären träffade jag en granne, vi kom att prata om blommor, han är mycket kunnig och älskar blommor. Sen frågade han om jag fortfarande hade semester poch jag kunde glatt meddela: jag har gått i pension. "Gratulerar" är hans kommentar. Vi pratade ytterligare en stund, för jag hade inte som tidigare så brottom. Ett intressant möte.
Mitt liv håller på att förändras, en ny fas har börjat. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar