en god vän

Inger och jag hade en underbar fredag kväll som vi så ofta har haft. Det är så skönt att ha en vän som Inger, vi pratar, går igenom en del gemensamma minnen, berättar om våra barn och barnbarn. Vi är båda efter ganska tuffa liv framme vid den punkt där vi säger: tack för att vi finns här och nu och få må bra.
Vi träffades i Kalix1995 via våra jobb. Sen dess har vår vänskap utvecklats, klarat av långa perioder där vi fanns på olika ställen i landet. 2001 sammanstrålade vi igen, nu i Stockholm. Vi har den vänskapen som alltid finns där, även när vi inte ses på några månader. För mig är denna vänskap en trygghet, vi finns för varandra när det behövs, vi förstår varandra utan ord. Vi kan vara sorgsna tillsammans eller glada, vi kan bara sitta tillsammans och vara, en mycket behaglig känsla.
En fredag kväll får guldkant när vi äter gott, dricker ett gott ekologiskt vin, tittar på varandra och säger : vi har det så bra! Vi pratar datorer och digitalkameror, nya mobiltelefoner och deras finesser. Vi pratar om oro för bröstcancer.
Nu har min kompis gett sig iväg med pendeltåget. Inger - tack för att du finns.

en god vän

en vanlig måndag

En vanlig måndag möter jag min arbetsgrupp i omställningstankar, flera patienter som mår mycket dåligt på grund av grava obalanser i livet eller i arbetet eller i båda. Jag upplever att människor är dåligt förberedda på kraven som vårt samhälle och arbetsliv ställer på oss idag. Tekniken har utvecklats snabbt, vi ska svara i telefon- helst inga samtal längre än en minut-, vi ska kolla och hantera mailen- gärna samtidigt och lösa kunders problem- de som ringer eller maila. Tillgånglighet för kunden skall vara total, arbetet skall göras lika noggrant som alltid, det får inte bli några fel. Med 35 samtal i kö så känns detta närmast omöjligt.
Men vi bor i Sverige, och här har en osynlig lag som styr många människor - Jantelagen. Vi ska göra rätt för oss , vi ska inte sticka ut och ställa krav, vi ska inte vara märkvärdiga och förvänta oss beröm och uppmuntran.
Jag upplever varje arbetsdag som en utmaning, det finns bra stategier för arbetslivet, men det finns för lite tid att prata om dessa, att utveckla dem och genomföra . I min roll som företagsläkare består min uppgift till nästan 80% av att ta hand om det som har blivit sjuka och behöver rehabiliteras. Kan det bero på att det är bara läkare som får skriva sjukintyg?
Jag skulle hellre bli belastat med utveckling av metoder som kan ge människor möjlighet att förbli friska trots att de arbetar.
Sådana tankar kan komma en måndag kväll, jag är som så ofta överväldigad av människors styrka och duktighet som tyvärr leder till sjukdom och oförmåga att klara att arbeta.
Nu är jag trött, dags att sova så jag möta morgondagens patienter.

Snällhet

Jag har läst mycket denna helg - om snällhet. Jag har nog alltid varit snäll, men innan jag arbetade upp min självkänsla och medvetenhet var jag nog också naiv, godtrogen och blev lätt utnyttjat. Jag minns att jag som liten trodde att jag var snäll när jag var tyst och gjorde vad mamma ville, helst innan hon sa det. När jag blev äldre hade jag utvecklat ett beteende där jag lätt lyssnade mig in i vad andra förväntade sig av mig - eller vad jag trodde att de förväntade sig av mig. Som vuxen kom jag underfund med att detta beteende var bra för andra men inte för mig. Det tog mig många år att bygga upp självkänslan och kunna fortsätta att vara snäll med med en annan medvetenhet. Jag kan fortfarande vara snäll, men inte på någons bekostnad, inte ens min egen.

Idag gladde min hjärna sig åt inte bara åt dagsljus utan sol! Jag glömde kameran när jag var ute och gick och tankade sol, men lyckades ta ett kort vid solnedgången.

Utöver mycket annat fick jag också balkongen fri från julbelysningen. Nu väntar den på våren- haha, jag vet, det är bara januari, men man får väl drömma?!

Det är så skönt att må bra igen! Jag är säker på att ljuset har en stor betydelse för mig, eller ska man kanske säga avsaknad av ljuset. Ibland tror jag att jag har emigrerad till fel land, åtminstone under höst och vinter. Där ser man vad kärleken kan ställa till med !

Men - med min lilla dagsljuslampa och enstaka soltimmar går det att överleva denna mörka årstid med humöret i behåll.

Lördag eftermiddag

Så skönt! Gott kaffe, marsipanlimpa, Roy Orbison sjunger och jag sitter i min fåtölj och läser om konsten att vara snäll. Inga tankar på arbetet, bara vara och må gott.
Denna kombination fungerar bra för mig.

Ny början

Nästan två veckor av det nya året har gått. Jag har jobbat en av dessa. Bra saker som har hänt! Mitt arbete för en av mina uppdragsgivare har fått en mycket positiv inriktining. SKÖNT - jag kan åter fokusera på det som jag är bra på.

Jag har funderat mycket de senste veckorna och haft god hjälp av mina grubbelvänner, mest har nog grubbelgubben - han i mitten - arbetat. Jag fick dessa figurer av goda vänner till min födelsedag, jag gillar sånt. Jag har också fler skyddsänglar hemma, alla dessa små figurer får mig att småle och att tänka. De är som små kompisar.

Jag ser nu fram mot ett år där jag i större utsträckning kan ägna mig åt det som jag brinner för - hälsofrämjande strategier för individer, grupper , organisationer och företag. Med tanke på de stora förändringar i sjukförsäkringssystemet och överlämnandet av hela rehabiliteringsansvaret till arbetsgivare känns det väldigt angelägen att verktygen för att bibehålla och bygga upp en bra hälsa blir kända och tydliga för alla som vill veta. Jag ska klura på hur jag på bästa sätt kan bidra att dessa verktyg blir kända. Jag återkommer.

Har hittat en spännande bok med titeln " Konsten att vara snäll". Skriven av en kollega som arbetar i canvervården. Han tar bort epitetet snäll = dum, naiv, undergiven och påstår " För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta".

Jag har börjat läsa, är fascinerad av synsättet och återkommer med säkerhet också om denna bok.