Inger och jag hade en underbar fredag kväll som vi så ofta har haft. Det är så skönt att ha en vän som Inger, vi pratar, går igenom en del gemensamma minnen, berättar om våra barn och barnbarn. Vi är båda efter ganska tuffa liv framme vid den punkt där vi säger: tack för att vi finns här och nu och få må bra.Vi träffades i Kalix1995 via våra jobb. Sen dess har vår vänskap utvecklats, klarat av långa perioder där vi fanns på olika ställen i landet. 2001 sammanstrålade vi igen, nu i Stockholm. Vi har den vänskapen som alltid finns där, även när vi inte ses på några månader. För mig är denna vänskap en trygghet, vi finns för varandra när det behövs, vi förstår varandra utan ord. Vi kan vara sorgsna tillsammans eller glada, vi kan bara sitta tillsammans och vara, en mycket behaglig känsla.
En fredag kväll får guldkant när vi äter gott, dricker ett gott ekologiskt vin, tittar på varandra och säger : vi har det så bra! Vi pratar datorer och digitalkameror, nya mobiltelefoner och deras finesser. Vi pratar om oro för bröstcancer.
Nu har min kompis gett sig iväg med pendeltåget. Inger - tack för att du finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar