en vanlig måndag

En vanlig måndag möter jag min arbetsgrupp i omställningstankar, flera patienter som mår mycket dåligt på grund av grava obalanser i livet eller i arbetet eller i båda. Jag upplever att människor är dåligt förberedda på kraven som vårt samhälle och arbetsliv ställer på oss idag. Tekniken har utvecklats snabbt, vi ska svara i telefon- helst inga samtal längre än en minut-, vi ska kolla och hantera mailen- gärna samtidigt och lösa kunders problem- de som ringer eller maila. Tillgånglighet för kunden skall vara total, arbetet skall göras lika noggrant som alltid, det får inte bli några fel. Med 35 samtal i kö så känns detta närmast omöjligt.
Men vi bor i Sverige, och här har en osynlig lag som styr många människor - Jantelagen. Vi ska göra rätt för oss , vi ska inte sticka ut och ställa krav, vi ska inte vara märkvärdiga och förvänta oss beröm och uppmuntran.
Jag upplever varje arbetsdag som en utmaning, det finns bra stategier för arbetslivet, men det finns för lite tid att prata om dessa, att utveckla dem och genomföra . I min roll som företagsläkare består min uppgift till nästan 80% av att ta hand om det som har blivit sjuka och behöver rehabiliteras. Kan det bero på att det är bara läkare som får skriva sjukintyg?
Jag skulle hellre bli belastat med utveckling av metoder som kan ge människor möjlighet att förbli friska trots att de arbetar.
Sådana tankar kan komma en måndag kväll, jag är som så ofta överväldigad av människors styrka och duktighet som tyvärr leder till sjukdom och oförmåga att klara att arbeta.
Nu är jag trött, dags att sova så jag möta morgondagens patienter.