Nu har det hänt, efter 37 år i Sverige blev jag påhoppat på grund av min tyska härkomst. Orsaken var egentligen trivial och kanske lite skrattretande, men en vecka senare känner jag en klar ilska. Måste man bli helyllesvensk - och helst utan att nämna sin härkomst - för att slippa såna påhopp?

Jag vet att många människor diskrimineras betydligt grövre på grund av sin härkomst eller läggning, men inte förrän nu kan jag förstå hur det känns. Den egna bakgrunden blir plötsligt viktigare än någonsin, jag har någ aldrig känt mig mera tysk än dessa dagar.

Jag trivs i Sverige och tänker bo kvar här, men jag känner mig minst lika hemma när jag är i Tyskland hos mina släktingar. En fördel med Tyskland är att det inte finns någon Jantelag. Jag är inte uppväxt med den, kan det vara avsaknad av rätt Jantebeteende som kan reta en svensk och förmå henne att bli elak?

Mina ögon vilar på min fina blommande Azalea, känslorna lugnar sig lite. Jag får nog fundera lite lite till över detta fenomen att jag plötsligt känner mig som invandrare.